Det är eftermiddag den 15 februari. Propellerplanet landar mjukt och vi är nu framme på Samos, Grekland. Solen skiner men det är kallt i vinden när vi lämnar planet. Denna ö, alldeles intill Turkiet, förknippas mest med sol och salta bad på sommarhalvåret. Nu är det kyligt och överallt märks den alldeles tydliga känslan som finns i ett semesterparadis när turisterna flytt för vintern. Nu står inte avkoppling och nya härliga minnen på programmet. Tvärt om. Samos är förutom turistmagnet också en ö dit människor flyr för sina liv. Direkt kommer de i båtar från Turkiet, men de har ofta startat sin resa i Syrien, Irak, Afghanistan och många andra ställen. Platser där konflikter härjar och hoppet om en framtid försvunnit.

Vi som nu kommit hit är en delegation från Miljöpartiets riksdagsgrupp som alla vill lära oss mer om hur det är vid en av EUs gränslinjer. Det som händer här har en direkt påverkan på situationen och debatten som förs i Sverige och hela Europa. Att på plats se vad som händer, hur frivilligorganisationerna jobbar och vilka problem de ser, och vilka förslag på lösningar som finns, är viktigt för att kunna navigera och fatta beslut i den framtid som väntar. 

I planeringen inför vår resa har vi fått mycket hjälp av Sjöräddningssällskapet. Med sitt projekt Gula Båtarna är de med och räddar liv, inte bara i Sverige, utan även här på kusten mellan Samos och Turkiet. Två bemannade båtar, i beredskap dygnet runt, är med och hjälper de som flyr och hamnar i sjönöd. I går kväll fick vi en första briefing om läget här nere, men också berättelsen om hur Sjöräddningssällskapet startades för över hundra år sedan och har utvecklats till idag. En berättelse om hur många på havet dog, där Sverige och Grekland stod för de högsta siffrorna, och ett beslut om att ändra på detta. I Sverige startades Sjöräddningssällskapet som idag vuxit till 69 bemannade räddningsstationer och 2000 frivilliga sjöräddare längs hela Sveriges kust. En imponerande ideell kraft som också sedan i höstas arbetar med att rädda flyende människor i Medelhavet. 

  Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt i världen som nu. Bilden börjar bli välkänd, men ändå så svår att ta in. Förra året kom över en miljon asylsökande över Medelhavet för att söka en fristad i Europa. Bara över Samos kom ca 74 000, en av många platser som kännetecknar gränsen, lite hårdraget, mellan himmel och helvete. Att lyckas ta sig till Europa eller tvingas stanna kvar. Många gör den farliga resan. Alternativen erbjuder ingen framtid. 

Imorgon ska vi få följa med de Gula Båtarna och se stränderna där människor kommer i land efter sina ofta strapatsrika och mycket besvärliga resor. Vi kommer även att träffa andra frivilligorganisationer som Rädda Barnen, Röda Korset och Läkare utan gränser. Att genom andras erfarenheter bilda oss en uppfattning om de utmaningar som finns i flyktingmottagandet, EUs processer och hur vi kan värna asylrätten. Nästan som ett vanligt studiebesök. Nästan.