Nu lämnar jag konferensen. Det är lördag kväll och enligt plan skulle det varit klart redan igår. Jag trodde att jag tagit till tillräckligt mycket tid för att kunna stanna även om det drog över lite. Men nu var jag tvungen att lämna när det var som mest spännande. Alla delegater hade bänkat sig för att ha det sista mötet kring den i förmiddags framlagda texten. Men vad jag vet väntar de fortfarande. Jag hade gärna varit kvar. Vad är det som hängt upp sig? Någon vill uppenbarligen trilskas, trots de faktiskt gripande inlägg som hölls av Laurent Fabius, ordförande för hela konferensen, Ban Ki-moon, FNs generalsekreterare och Francois Hollande, Frankrikes president när förslaget till färdigt avtal överlämnades. Eller så väntar man bara på att lottningen till fotbolls-EM ska bli klart så alla kan koncentrera sig ordentligt…

Trots en hemfärd som förläggs lite tidigare än önskvärt, så har detta varit en fantastisk upplevelse. Att vara på ett stort internationellt toppmöte där alla har känt och förmedlat att ”Nu får vi detta att funka!” är stort. Igår var vi några stycken som var inbjudna av Latinamerikagrupperna att komma till den alternativa konferensen nere i centrala Paris. Så härlig stämning och bra samtal. Sedan möte med Global Greens och vidare till Svenska Institutet som hade Johan Rockström på besök att tala om avtalet. 
Men allra härligast var det ändå idag när vi smet ned till demonstrationerna vid Eiffeltornet. Där vibrerade luften av hopp och beslutsamhet. Aktivister från hela världen var på plats. Så viktigt med ett civilsamhälle som ställer krav på förändring. Annars kan aldrig politiken driva frågor med stor kraft heller. Så en stor eloge till alla som kämpar och sliter och demonstrerar och låter!  
  Nu verkar mötet vara igång igen, men det är dags för mig att koppla ned och fira lördagskväll. Återkommer i början på veckan med analyser och slutsatser att dra från avtalet och allt vi måste göra här hemma för att intentionerna om 1.5 grader ska bli verklighet. Då är det bara att köra.