Äntligen fredag. Åka hem till barnen och maken. Lite lugn i en just nu ganska stormig tillvaro. Jag fick se barnen lite hastigt förra helgen och nu längtar jag efter att ta igen förlorad tid. När jag har chansen, medan inget ont händer just oss.

Andra har inte den möjligheten. Varken till fredagsmys eller annan tid med barnen. Människor vars liv slagits i spilloror av andra människors hat eller maktambitioner. Jag sörjer för alla de människorna. De som tvingas fly, de som stannar och blir förtryckta, de vars barn dör i drönarattacker eller de som fått nära och kära dödade i terror och krig.

Det gäller att njuta när man kan. Av de små barnahänderna som skär gurka, eller skratt som gör att man nästan ramlar av stolen, när man är liten och tycker att egna skämt är bäst. Så vill jag att alla ska ha det. Ja, kanske inte precis så, det beror ju på vad man mest längtar efter men att få chans till trygghet, frihet, kärlek och att leva sitt liv i fred. Bygga sin tillvaro tillsammans med människor man älskar och som vill en väl.

Det är kärnan i mitt engagemang. Att verka mot krig och konflikter, så att människor kan leva sina liv i fred. Att kämpa mot klimatförändringarna, så att vi kan fortsätta att bebo denna planet och leva i fred och frihet. Att alla människor blir sedda och får utvecklas i sin fulla potential. Till allt det de kan och vill bli.

Den vecka som gått har varit full av chock och sorg. Så många som vill andra och varandra illa. Jag hoppas vi kan ändra det. Genom att visa öppenhet och välja an annan väg framåt. Ikväll är jag tacksam för fredagsmyset, men också att jag idag och alla andra dagar får vara med och försöka göra världen bättre, så att vi tillsammans kan möta en ljusare framtid.

Tacomiddag; barnens favorit