Att säkra framtiden, det är den största utmaningen. Det låter ju enkelt. Men för att klara det gäller att hitta ett systemtänk som inkluderar alla dimensioner. Utan ekologisk hållbarhet, inte heller social eller ekonomisk på lång
sikt. Den ekonomiska dimensionen är den enklaste. Att få plus och minus att gå ihop, helst med lite marginal. Ändå är det denna dimension av hållbarhetsbegreppet vi diskuterar allra mest. Missförstå mig inte. Ekonmin är viktig och sätter de yttre ramar vi
har att verka inom. Men det är just det. Yttre ramar att fylla med innehåll för social och ekologisk hållbarhet. Det är vad vi gör med varje skattekrona vi får in som är det avgörande. Att vi satsar
våra resurser helt rätt för att möta våra behov i framtiden. De sociala behoven ökar. Och då är det inte bara försämrade villkor för sjuka och svaga jag tänker på. Utbildningsnivån sjunker, barn
och ungdomar får ingen framtidstro och toleransen mot sådana som
inte tänker som man själv minskar stadigt. Denna trend måste brytas
om vi inte vill ha ett samhälle som bryts isär. Och det är allas vårt ansvar. Till sist kommer vi till miljöfrågorna som är
förutsättningen för allt. Utan dricksvatten, mat att äta och energi
för att kunna värma och transportera oss, finns inga förutsättningar för liv. Här måste vi lära oss att se allt i ett
sammanhang. Politiken om skogen, ängarna, rättvisan och
samhällsbygget hänger ihop. När vi tänker så får vi också positiva effekter av vartannat. Mycket finns kvara att göra men vi kommer en liten bit varje dag.

Framåt, uppåt! Nu går vi mot den
roliga valrörelsen!