En text som visst inte kom ut när jag skrev den. Förutom att sensommaren nu övergått i tidig höst är det samma känsla som gäller. Så, jag lägger ut den nu istället. /Janine

Ny termin, ny vecka, nya utmaningar. En mycket vacker sensommardag och det är skönt att vara tillbaka på jobbet och i politiken igen. Uppstartsmöten som inspirerar och massor av bra ideer som kommer fram gör att det känns spännande att anta utmaningarna som väntar. Att säkra framtiden, det är den största utmaningen. Att hitta ett systemtänk som inkluderar alla dimensioner. Utan ekologisk hållbarhet, inte heller social eller ekonomisk på lång sikt.

Den ekonomiska dimensionen är den enklaste. Att få plus och minus att gå ihop, helst med lite marginal. Ändå är det denna dimension av hållbarhetsbegreppet vi diskuterar allra mest. Missförstå mig inte. Ekonmin är viktig och sätter de yttre ramar vi har att verka inom. Men det är just det. Yttre ramar att fylla med innehåll för social och ekologisk hållbarhet. Det är vad vi gör med varje skattekrona vi får in som är det avgörande. Att vi satsar våra resurser helt rätt för att möta våra behov i framtiden.

De sociala behoven ökar. Och då är det inte bara försämrade villkor för sjuka och svaga jag tänker på. Utbildningsnivån sjunker, barn och ungdomar får ingen framtidstro och toleransen mot sådana som inte tänker som man själv minskar stadigt. Denna trend måste brytas om vi inte vill ha ett samhälle som bryts isär. Och det är allas vårt ansvar.

Till sist kommer vi till miljöfrågorna som är förutsättningen för allt. Utan dricksvatten, mat att äta och energi för att kunna värma och transportera oss, finns inga förutsättningar för liv. Här måste vi lära oss att se allt i ett sammanhang. Politiken om skogen, ängarna, stadsbyggnadsfrågor hänger ihop. Då får vi också positiva effekter av vartannat. Mycket finns kvara att göra men vi kommer en liten bit varje dag. Framåt, uppåt!