Sitter och funderar på hur man bäst kommer framåt i klimatfrågan och andra frågor vi driver, i alla de olika politiska forum där vi befinner oss. Att det är svårt för att det inte alltid känns som att grundvärderingarna kommer fram i det dagliga beslutsfattandet tillräckligt ofta och att det får mig att tvivla på min målmedvetenhet ibland. Att jag inte är tillräckligt klimatradikal till exempel. Sedan inser jag å andra sidan att jag faktiskt har med mina gröna grundvärderingar hela tiden och plötsligt känns det lite enklare igen. Att man faktiskt kan vara klimatradikal i tanke men pragmatisk i handling och att det är så vi gröna ofta jobbar.

Ta kärnkraften som exempel. Vi vet att vi vill avskaffa kärnkraften. Det är målet och som målbild finns inget annat att diskutera. Men sedan ser vi ju också verkligheten. Vi vill inte lägga ned kärnkraften med omedelbar verkan och lämna vare sig invånare eller industri i sticket. Vi vill ju se till att vi energieffektiviserat och ersatt med annan energi först. Alltså att vara pragmatisk och lösningsinriktad. Att tillsätta en utredning för att säkerställa att det finns tillräckligt med energi till industrin är bra. Vi vet att det går att avveckla på ett ansvarsfullt sätt och därför är utredning ett steg på vägen, om det gör att socialdemokraterna vågar gå med på avveckling. Vårt mål är fortfarande fast men man måste vara öppen för vägar att komma dit på ett hållbart sätt, på alla plan. Alltså pragmatism. Men man får inte tro att saker sker av sig självt. Det krävs en klimatradikal i botten, som hela tiden lyfter frågan.

Men det är skönt att det går att kombinera…