I dagarna presenterades en undersökning i medierna som visade att de flesta kommunpolitiker var klimatskeptiker. Mycket nedslående. Senare visade det sig att siffrorna kanske använts lite slarvigt och att situationen istället var den omvända; att många kommunpolitiker tar klimathotet på allvar. Det senare slår mig som mer oroande än det första.

Enligt mitt sätt att tänka och tro så agerar människor som tar klimathotet på allvar kraftfullt för att förhindra det. Men så verkar ju inte vara fallet. För omställningen går ju inte tillräckligt fort. Vi gör inte allt vi kan på kommunnivå för att klara utsläppsmålen. För som vi alla vet så sker alla utsläpp lokalt och man måste börja där man står.

Varför är då kommunerna, nu när det ser ut som att det är politiker som tar hotet på allvar som styr, inte längre fram i sitt klimatarbete?

En förklaring kan vara att de som har den faktiska makten kanske inte är riktigt övertygade. En annan att man saknar verktyg att styra mot grönt. De gamla strukturerna och uppdelningen i nämndsystem med stuprörstänkande hindrar nya och utvecklande idéer. i de allra flesta fall tror jag det är brist på fantasi. Man kan inte föreställa sig vad klimathotet kommer att innebära och man har inte fantasi nog att utveckla de nya tankesätt som behövs. Nya sätt att styra är svårt men troligtvis nödvändigt för att vi ska komma framåt.

Jag har inte heller svaret, men söker det och blir nedstämd varje gång vi fattar ett beslut som innebär ett fastare beroende av fossil energi och längre transporter. Det är inte en bra väg in i framtiden. Det är att backa in.

För inte vill vi ha det som Max Gustafsson presenterar? Vi måste snabba på.

Om du vill se mer av denne eminente serietecknare och satiriker så hittar du hans blogg på

http://maxgustafsonsblogg.blogspot.se/. Han finns också som Samir och Max Gustafsson på Facebook. Trevlig läsning om du inte redan stiftat hans bekantskap.